En miljon för jämlikhet

Jämlikhet mellan kvinnor och män samt mänskliga rättigheter är begrepp som har
samhörighet med varandra! I ett samhälle kan man inte tala om medborliga friheter och rättigheter för alla utan att ta kvinnors rättigheter i beräkning. Islamiska republiken har i 30 år försökt få det att framstå som normalt och naturligt med könsskillnader i iransk lagstiftning. Men med dagens kommunikationssystem är det omöjligt att inte se diskrimineringen som pågår. Folket i Iran kämpar fortfarande för sina många medborgerliga fri- och rättigheter som sedan länge är lagstiftat i många länder.

I Iran räknas kvinnorna juridiskt som en HALV människa. Kvinnoförtrycket i Iran visar sig i grova och skändliga former varför man i detta samhälle inte kan kämpa för mänskliga rättigheter utan att samtidigt även kämpa för kvinnornas rättigheter. Jag anser dessutom att männen i ett sådant samhälle också måste kämpa för kvinnornas rättigheter för att främja vägen till mänskliga rättigheter.

Kvinnorörelsen i Iran och utomlands har i många år i sin kamp försökt avskaffa könsdiskrimineringen mot kvinnor utan att lyckas.

Att kräva och ställa krav för att främja kvinnornas mänskliga rättigheter i den stora kampen om mänskliga rättigheter i Iran skadar inte själva kampen för frihet utan för bara kampen framåt och förhindrar bakslag.

Vi kvinnor har många gånger satt våra egna krav och behov åt sidan, exempelvis inom familjen, men får inte göra det i den stora kampen för kvinnors rättigheter.

Kvinnors deltagande i kampen för kvinnors rättigheter i Iran har också fört utvecklingen mot mer fredliga sätt att kämpa. Deras närvaro har kunnat förhindra många våldshandlingar i de senaste protesterna. Kvinnor runt om i världen visar dessutom stor samhörighet till varandra, exempelvis kunde vi se att när mödrarna till mördade ungdomar samlades i parker i Iran samlades många kvinnor i parker utomland för att visa sitt stöd och solidaritet till mödrarna i Iran.

Sättet att kämpa på är under förändring. Tiden för våldsamma och blodiga revolutioner och förändringar måste få ett slut. Vi måste kunna ändra system med våra röster. Vi måste kunna förändra samhällen utan att förinta varandra. Ett system som har kommit till med våld och förtryck kommer definitivt att använda våld och förtryck för att fungera. Vi måste hitta andra vägar för reform och förändring. Den moderna människan vill ha ett samhälle där regeringen sitter på makten med folkets förtroende, inte en regering som sitter på makten med vapen. När vapen finns med i spelet finns ingen plats för logik.

Kvinnorna har varit närvarande i den senaste tidens protester. Vår närvaro visar att vi vill ställa krav, krav för att undanröja könsskillnader i iransk lagstiftning och krav för jämlikhet mellan kvinnor och män.

Patriarkat och kvinnoförtryck är två ord som är nära kopplade varandra. Kvinnornas delaktighet i kampen för kvinnors rättigheter ger också effekten att det förstärker mänskligare sätt att få till stånd rättigheterna. Den feministiska rörelsen på 60-talet i Europa hade aldrig nått framgång om de inte hade stått på sig och kämpat i motgång. Samma sak måste vi göra idag för att senare kunna se resultat. Feministiska rörelsen är inte ute efter makt utan mer än allt vill den kämpa för varje människas mänskliga rättigheter samt kvinnors rättigheter för att en dag kunna vara delaktig i utvecklingen av lagar där kvinnorna inte förtrycks.

Självklart vill vi alla stoppa våldet, mördandet och tortyren som pågår i Iran samt se våra politiska fångar i frihet. Detta är sådant som har hög prioritet i vårt samhälle idag, men vi måste också samtidigt sträva efter att avskaffa lagar där kvinnor förtrycks. I ett samhälle där slöjan är obligatorisk för kvinnor, där kvinnor inte ens får bestämma vad de själva ska ha på sig kan man ju undra hur andra rättigheter som yttrandefrihet och mänskliga rättigheter ska kunna komma till!

Kvinnorörelsen i Iran är inte en organisation eller ett parti och sättet att kämpa på är olika. Den utgörs av enskilda kvinnor som ar och en kämpar på sitt sätt. Vi måste ställa krav om vi vill kunna se en förändring och vi måste fortsätta kämpa. Jag anser att vi måste ställa krav på kvinnors rättigheter för att förstärka kraven på mänskliga rättigheter och demokrati! Som sagt är de begrepp som går hand i hand.

Av: Nahid Nosrat

Översättning: Mitra Nadjafi

En miljon namnunderskrifter är en oberoende rörelse som bedriver en kampanj mot könsdiskriminering och som behöver stöd av dem som har ett brinnande intresse och en vilja till att förändra lagen till ett mer jämlikt samhälle mellan män och kvinnor.

Denna kampanj är en kollektiv rörelse som grundar sig på 3 byggstenar: kampanjens innehåll, kampanjens helhet och dess bakgrund dvs lagens effekt på kvinnornas liv. Tillvägagångssättet för kampanjen är beroende på vilka specifika behov det finns i ett specifikt geografiskt område. Det viktigaste är kontakten mellan medlemmarna för kommunikation och utbyte av information och erfarenheter men även vid behov att kunna ha en stödjande funktion.

Read more »

Iranska kvinnors rättigheter aktivister är att inleda en kampanj som kräver ett slut på juridiska diskrimineringen av kvinnor i iransk lag. Kampanjen, "en miljon namnunderskrifter krävde förändringar av diskriminerande lagar," som syftar till att samla in en miljon underskrifter för att kräva förändringar av diskriminerande lagar mot kvinnor, är en uppföljning ansträngningar till en fredlig protest av samma mål, som ägde rum i juni 12, 2006 i haft-e Tir-torget i Teheran.

Read more »